Uncategorized

Snabbtur genom våren

Tiden går snabbt och nu är vi redan inne i slutet av maj. Sommarvädret med sina 25 plusgrader har hittat till Åbo de senaste dagarna och träden är så härligt gröna och fina nu. Senast jag skrev var det februari, tre månader har alltså gått sedan dess och som ni kan förstå har mycket hunnit hända, mycket mer än bara en temperaturstigning.

Efter hemkomsten från POM-resan till Portugal (det jag senast skrev om alltså, i slutet av februari) drabbades jag av en liten vinter förkylning och var tvungen att inta viloläge i cirka en vecka. Aldrig kul att bli sjuk men det är bara att göra det bästa av situationen just då, jag hade trots allt haft en bra och problemfri träningssäsong fram tills dess. När jag väl fick börja träna igen kändes kroppen rätt pigg och fräsch direkt, så ingen fara skedd.

Foto: Ida-Marie Cederberg

Efter några veckor hemma i Åbo åkte vi i månadsskiftet mars-april iväg till Italien på sprintläger tillsammans med Tema Kisakallio och juniorlandslaget. Det var ett helt underbart härligt läger. Jag har aldrig varit i Italien förut så var överlycklig över att äntligen få åka dit, och att dessutom få sprinta runt på småa gator i mysiga städer och byar var rena rama drömmen. Under 10 dagar hann vi springa sprint på många helt fantastiskt fina ställen på Italiens östkust och nöta på sprintrutinen. Något av det bästa med orienteringen är att man får se och uppleva alla dessa underbara platser som man ALDRIG skulle få se om det inte vore för denna älskvärda gren.

En vecka efter hemkomsten från Italien inleddes redan tävlingssäsongen med Kevätyönviesti, kul kul kul. Första gången jag sprang denna stafett och första gången tillsammans med Pargas IF, och kan ju lugnt säga att vi inledde det med stil när vi sprang hem vinsten i damklassen direkt. En kul start med andra ord. För egen del fick jag en riktigt bra och lugn känsla med mig från första tävlingen också.

Foto: Marjo Lalli

Helgen efter var det dags för FinnSpring långdistans, som även var både WRE-tävling och en granskning till världscupen som hålls i början av juni i Helsingfors. Loppet förde med sig mycket positivt men gjorde dessvärre ett par riktigt dumma misstag i slutet som gjorde att jag föll ner några placeringar och kom i mål på en 9e plats. Men överlag en behärskad och lugn prestation där jag gjorde mycket bra och fick med mig bra lärdomar inför kommande tävlingar. Väldigt kul att vara igång igen i alla fall tyckte jag! Lyckades också stiga snett och vricka foten under långdistansen och var tyvärr tvungen att stå över söndagens stafett. Som tur blev det en rätt mild vrickning och några dagar senare kunde jag redan springa på foten igen. Tur också att man har hårda lagkompisar som ändå skötte stafetten med stil och sprang hem andra platsen.

Foto: Ilkka Saarimäki

Säsongen fortsatte i snabb takt och sista helgen i april var det dags för den första av årets två storstafetter, nämligen 10mila i Glimåkra, Sverige. Vi har ett bra gäng i Piffen och vi var taggade på att äntligen få mäta oss mot de bästa lagen. Själv sprang jag sträcka 3, “långa dagen”, vilket är den längsta sträckan i stafetten men som också är den enda som är ogafflad. Loppet gick bra och det var kul att få springa med många hårda konkurrenter, och även härifrån fick jag med många bra lärdomar men också mycket självförtroende. Jag kan springa hårt och jag kan också orientera bra. Lyfte laget 18 placeringar och kom till växling som nummer 16. Alla fem i laget höll ihop det riktigt bra och gjorde stabila lopp, precis så som man ska göra i en stafett, och efter en superspurt av Amy på sista sträckan mot självaste Tove Alexandersson kom vi oss i mål på en 16e plats, vilket vi fick vara nöjda med. Första storstafetten tillsammans med detta härliga gäng och redan uppe och nosar på bra placeringar. Jag kan konstatera att det är heelt annan feelis och tusen gånger roligare att springa stafett nu när man vet att man har ett bra lag och kan fajtas högt uppe i täten. Nu känns det verkligen som vi är ett lag och att vi springer tillsammans. Detta gäng kommer ni nog kunna räkna med i framtiden i alla fall, just warning you ;)

Efter 10mila drabbades jag dock av en förlorad röst. Mycket skumt eftersom jag inte hade några andra symptom förutom att jag inte fick ur mig ett pip. Sjukt jobbigt. Det redde trots allt upp sig på några dagar vilket var tur, blev lite uttråkad av att inte kunna umgås med folk (fick alltså order om att hålla tyst).

I början av maj månad åkte vi iväg till Sarpsborg i Norge med landslaget och FSOs elitgrupp för att träna i sommarens VM relevanta terränger i en vecka. Annorlunda, tunga och mycket fina terränger. Under veckan hann jag springa några riktigt lyckade träningar men hann även springa vilse ett par gånger. En givande och lyckad lägervecka med härligt sällskap och full service på hotellet med mycket mumsig mat.

Efter hemkomsten från Norge var jag dock helt död. Benen svarade ingenting och allt kändes riktigt dåligt. På onsdagens sprintträning fick jag ingen kraft ut ur benen alls och beslöt mig för att inta vilo-mode i två dagar och hoppas på under inför helgen. Förvånansvärt hårt tog Norge terrängerna på mina ben och förvånansvärt länge tog det att återhämta sig. Jag märkte det inte där och då utan först när jag var hemma igen.. men man lär sig via misstag och bra att veta tills nästa hur kroppen reagerar. Jag brukar dock kunna återhämta mig rätt snabbt, men möjligtvis var kroppen inte helt hundra när vi åkte till lägret vilket gjorde att återhämtningen var lite sämre än vanligt.

Denna helg var det i alla fall tävlingsdags igen, en helg fylld med sprintande i Rauma. På lördagen WRE-sprint och ännu en granskning inför världscupen i Helsingfors. Jag var mycket osäker före start i och med den extremt dåliga känslan under veckan, men bestämde mig för att bara nolla allt och göra mitt bästa utifrån situationen. Något mer kan jag inte göra, och jag visste trots allt att jag har en hög nivå i sprint. Känslan var bättre efter två riktigt lugna dagar men det kändes ändå trögt och den sista växeln i löpningen saknades. Det blev en tight tävling där jag lyckades ta mig upp till tredje plats, 11 sekunder efter vinnaren. En positiv överraskning med så bra resultat, trots allt. Samlade på mig mera självförtroende och vetskap i hur bra resultatet kan vara sen när jag har en normal eller bra dag. Så pass bra känner jag ändå min kropp att jag vet att detta inte är normal känsla för mig. Sprättet i benen saknades, men jag vet att det kommer tillbaka bara jag låter kroppen återhämta sig ordentligt efter detta. Med lite lugn GU träning denna vecka ända tills benen känns pigga igen så ska nog den lätta känslan infinna sig. Det hoppas och tror vi på i alla fall.

Foto: Petteri Kähäri

På söndagen sprang vi också årets första FM tävling, sprintstafett. Jag sprang sista sträckan i vårt lag men vi var dessvärre rätt långt efter och jag stack ut i ett ingenmansland. Jag tog oss i mål på en åttonde plats efter ett helt okej lopp, men vi skulle ha haft kapacitet till bättre. Gamla Rauma bjöd i alla fall på en riktigt idylliskt sprinttävling!

 

Det var en snabb tur genom de tre senaste månaderna, främst i idrottens tecken. Lite skola har jag också hunnit med emellanåt och har nästan avklarat mitt första studieår i Åbo. I princip har jag sommarlov redan, men har ännu en tent jag borde få överstökad (som jag missade när vi var i Norge). Annars borde allt vara fixat och klart, skönt. Första året har gått bra och det har fungerat utmärkt att kombinera idrotten med ekonomistudierna. Det har gått bra att vara borta och lärarna har varit förstående, och jämför man med många andra utbildningar skulle jag ändå säga att vi har haft rätt lättförtjänta studiepoäng första året. Perfekt för mig hehe. Inför nästa år har vi valt vårt huvudämne och för min del blev det organisation & ledning, vilket jag är förväntansfull inför. Det är ett brett område som jag tycker är väldigt intressant så ska bli kul att få läsa mer av såna kurser som jag är intresserad av.

De kommande veckornas program består av ett kort helg läger i Jukola terrängerna inkommande helg, Prisma-rastit på kristihimmelsfärdstorsdagen (som är sista granskningen till världscupen) och efter det drar jag mig norrut och hemhem passligt tills lillebror tar studenten. Det var länge sedan jag var hemma, så det ska bli skönt att få spendera några veckor där i sommar också.

Älskar hur grönt det är överallt nu <33