Toppar och dalar

Det lär ju inte ha gått någon förbi att livet är på “paus” just nu och därför tänkte jag att det är ett bra tillfälle att uppdatera lite här igen. För tid finns ju i alla fall. Situationen som råder just nu känns väldigt lustig, nästan som att det inte känns som på riktigt. Sånt här händer ju inte. Allt, precis allt, är ju inhiberat. Inga tävlingar på vem vet hur länge, inga läger, inga gruppträningar, alla hallar och liknande stängda, studierna på distans hela våren, inga onödiga besök till butiken, inte träffa så mycket människor och så vidare. Ja det känns faktiskt lite lustigt. Hade någon sagt till mig för två månader sedan att situationen kommer se ut så här nu och att gränserna stängs så hade jag nog bara sagt ‘va’. För vem trodde att en dum kines beslut att äta en fladdermus skulle sätta hela världen i kris några månader senare?

Just nu går jag en kurs i skolan om ledarskap i praktiken, vilket inte kunde vara mer aktuellt än nu. Alla ledare, såväl regeringen som ledare för idrottsförbund som chefer på arbetsplatser sitter inte på lätta uppgifter. Vi lever i osäkerhet och ingen vet vad som händer i morgon, om två veckor eller om tre månader. Svåra beslut måste tas. En viktig egenskap för ledare är enligt mig att kunna vara flexibel och kunna möta oförutsägbara situationer och motgångar, så som nu, och på ett ansvarsfullt sätt kunna anpassa sig och leda genom dessa tider. Detta gäller egentligen alla oss, vi måste alla kunna vara flexibla och anpassa oss efter den rådande situationen, och kunna göra det bästa vi kan just nu för att få ut det bästa av detta. Fokusera på det du kan göra och njut av det, och ta ansvar för dig själv och andra. Det om det.

Framtiden vet jag alltså inget om just nu, alla tävlingar och läger är ju inhiberade de kommande månaderna och det är såklart oklart när allt börjar igen. Istället tänkte jag att jag kan ta en liten recap om vad som hänt sedan träningssäsongen började (då jag senast uppdaterade också). En hel del kul har jag ju faktiskt hunnit med, och träningen har gått både upp och ner.

November och december spenderades mestadels hemma i Åbo, och jullovet hemma i Österbotten. Jag tränade, gick lite i skolan och såna saker. Dagen före nyår flög jag sedan iväg till Sydafrika för att spendera 4 veckor på träningsläger på 2300 meter över havet tillsammans med en del av landslaget. Platsen var Dullstroom, vilket är en populär destination för löpare att vistas på. På plats fanns alltså också massa friidrottare från olika länder, så det var en motiverande omgivning att vistas och träna på. För egen del var det första gången på höghöjd så det var en ny erfarenhet. Allt gick över förväntan och jag skulle säga att kroppen anpassade sig rätt bra till höjden. Såklart var ju första dagarna ganska tunga men det är ju en normal reaktion för alla när kroppen inte ännu är van med den minskade mängden syre. Träningen flöt i alla fall på riktigt fint och jag njöt av varenda löpsteg. Det var fyra helt super bra veckor, livet var bara ganska chill och nice där. Lär nog inte vara sista gången för min del.

En dag gjorde vi en dagsutflykt till Kruger nationalpark också. Hela dagen spenderades i bilen och vi bongade vilda djur hela dagen. Vi hade enorm tur och såg ett lejon (vilket är sällsynta!) som just hade fångat sitt byte. Där låg den alltså i gräset ca 10m från vår bil och nafsade i sig biffen. Alltså wow. Att bara veva ner fönstret och sitta och lyssna på ljudet, kan bra vara en once-in-a-lifetime upplevelse. Utöver det bongade vi bland annat elefanter, zebror, antiloper, giraff, apor, flodhäst (ENORMT djur) och noshörning. Lätt värt att spendera en hel dag i bilen för att få se afrikas vilda savanner och ett trevligt avbrott i träningsvardagen.

 

Efter hela januari i värmen återvände vi sedan tillbaka till ett snöfritt Åbo. Februari spenderade jag med att träna, chilla och göra lite skola. Gick denna periods kurser på distans eftersom jag ändå skulle vara borta typ hela tiden. Det var smidigt att jag fick det att fungera på det sättet. En vecka i februari spenderades i Pajulahti med Team 2025-gruppen och en vecka i Spanien med FSOs elitgrupp. Överlag var också februari en bra månad.

Sen är vi inne på mars, vilket inte varit en lika lyckad månad. Först var jag lite sjuk, men det gick över på några dagar. En vecka efter det fick jag ont i höften, vilket gjorde att jag inte kunde springa ordentligt. Kollade upp det med en läkare och fick äta en kort kur med inflammationshämmande och gå på massage, eftersom hela höftpartiet var VÄLDIGT stelt vilket antagligen orsakat att höften blivit irriterad. Var en gång på massage förra veckan och nu igen den här veckan, och båda gångerna var lika plågsamma. Aj. Jag har testat springa korta turer de senaste dagarna, så jag hoppas att detta börjar ge med sig. Hoppas i alla fall. Tålamod är väl min bästa vän just nu.. Någonting positivt med att tävlingssäsongen blir framflyttad är ju att jag nu i lugn och ro kan sköta det här i skick. Projektet för framtiden blir i alla fall att stärka upp bålmuskulaturen för att förhindra framtida problem.

Istället har jag den senaste tiden sysselsatt mig med lite skolarbete, många härliga solskens promenader, picknick i solen med Sara och experimenterat mycket i köket. Bland annat. Mitt bästa tips till alla är att hålla fast vid rutiner även fast man spenderar största tiden hemma. Gör saker som du mår bra av och gör saker som du känner att utvecklar dig. Det kan handla om precis vad som helst, men det är viktigt för att känna att dagarna har mening. Och för att vara helt ärlig är ju detta liv ganska likt idrottarvardagen jag annars lever också. Jag tränar, äter och sover. Ända som fattas är ju såklart läger och gruppträningar och sånt, men annars är det här precis som vanligt för mig haha!

Så vad som händer de kommande månaderna är fortfarande oklart. Ingen vet och alla lever i en viss ovisshet. Här om dagen kom info om att bla Jukola inte blir av detta år, och inom april bestämmer dom vad som händer med sommarens VM tävlingar. Det är i alla fall klart att de inte blir av i juli. Årets alla världscuper samt EM är redan inhiberade. Tidigast på hösten kommer vi att få tävla, om ens då. Vi får se helt enkelt. Ett mycket lustigt år för allihopa. Men det enda vi alla kan göra just nu är att luta oss tillbaka, ta det lite lugnt och njuta av att egentligen inte ha så mycket att göra en period. Inga platser man “borde” vara på utan man kan bara njuta av att vara hemma en tid. Göra det bästa av situationen helt enkelt. Ut i friska luften slipper vi ju ännu i alla fall, och det rekommenderar jag till allihopa. Det gör gott för kropp och inte minst knopp. Jag är säker på att det finns någonting positivt med allt, även fast det inte alltid känns så, man måste bara försöka göra det bästa utav varje situation. Kom ihåg att varje ny situation bidrar med nya lärdomar. Vi hörs någon gång, då förhoppningsvis med en välfungerande höft, ett mindre virusinfekterat samhälle och klarare planer för framtiden. Stay safe <3