Jukola & sprint på Senatstorget

I helgen var det dags för orienterarnas julafton, nämligen Jukola. En av årets absoluta höjdpunkter för väldigt många, och i år var jag personligen extra förväntansfull eftersom jag för första gången visste att vi har ett slagkraftigt lag och kan kämpa om placeringar i toppen. Damernas stafett, Venla som det så fint heter, består av 4 etapper, och i Pargas IFs första lag sprang Yggis, Ida-Marie, jag och Amy. I den ordningen. Yggis och IM skötte sina sträckor galant och jag fick sticka ut i skogen som nummer 20 på sträcka 3. Min plan var att fokusera fullt på den egna orienteringen, och det lyckades jag med. Jag plockade ett par ryggar redan påväg till K-punkten och nya ryggar började synas med jämna mellanrum under loppets gång. Jag orienterade bra, brydde mig inte om vad andra gjorde och vågade lita på mina egna vägval även fast jag märkte att klungan bakom mig försvann åt annat håll. Jag var inne i en bra bubbla och till min förvåning såg jag att jag kom in som nummer 5 (samtidigt som fjärde) på slutrakan, DET var en härlig feelis. Ett hejdundrandes roligt lopp var det också. Amy fick sticka ut och fajtas mot många världsstjärnor på sista sträckan, och även hon gjorde det bra och tog oss i mål på en fin 15e plats bland ca 1700 lag. Det låter ju lite coolt ändå. Första podiumplatsen i Jukola för 3/4 av lagmedlemmarna, så det var extra kul. En väldigt rolig dag med ett super härligt gäng!! Nu siktar vi vidare mot 2020 och Jukola uppe i Rovaniemi.

Bild 1&2: IMs kamera, Bild 3: Lars Rönnols

Jukola är alltid något speciellt, så även denna gång, och det är svårt att förklara för en som aldrig upplevt det. Jag tänker inte ens försöka. Det enda jag tänker säga är att alla någon gång borde uppleva Jukola, för det är verkligen ett evenemang utöver allt annat. Över 20 000 orienterare samlade på ett och samma ställe. Oavsett om du är en erfaren orienterare eller aldrig hållt en karta i handen förr så borde du uppleva det här. Det är här världseliten möter nybörjaren, och alla är välkomna att ha kul på sin egen nivå.

Den gångna veckan har jag även hunnit springa mitt livs häftigaste sprint, då världscupens sprintstafett intog Senatstorget i Helsingfors centrum på tisdagskvällen. Det är väldigt unikt att arrangera så pass centralt eftersom det krävs en del arrangemang för att få det att funka, därför djupt imponerad av Helsingin suunnistajat som bjöd på ett riktigt kalas. Jag sprang sista sträckan i Finlands tredje lag (där alla i laget var från Team Kisakallio, och medelåldern 21 år, alltså väldigt ungt lag), tyvärr var vi en bit efter när jag stack ut men det var riktigt häftigt för det. Vid varvningen tog vi oss upp i mitten av Domkyrkans trappor med ett publikhav på alla sidor runt omkring. Inte heller det här går att förklara, grym feelis var det i alla fall och något jag länge kommer minnas. Så glad att jag fick chansen att springa här!

Bilder: @helsinkiowcup

En händelserik vecka är bakom, och nu befinner jag mig hemma i Österbotten några dagar för att hämta andan innan det redan till helgen bär av mot Joensuu för WRE-tävlingar fredag och söndag. Min midsommar spenderas alltså i skogen, perfekt. Ha en mysig midsommarhelg ni också!