OM MIG

• Namn: Alexandra Enlund
• Född: 13.3.1997
• Bor: Åbo
• Vad gör jag? orienterar på elitnivå och studerar första året ekonomi
• Familj: mamma, pappa, lillebror och katten Alfons
• Förening: Pargas IF (fr.o.m. säsongen 2019, före detta IF Femman)
• Tränare: Fredric Portin
• Ingår i Team Kisakallio (landslagsgrupp för 21-25 åringar), samt FSOs elitgrupp

Jag heter alltså Alexandra Enlund och är 22 år gammal. Jag är ursprungligen hemma från Korsholm i Österbotten (Finland) men flyttade hösten 2018 till Åbo för ekonomistudier på Åbo Akademi. Men största orsaken till flytten var ändå för att kunna satsa på orienteringen och få bättre förutsättningar att utvecklas. Jag håller alltså på med orientering på elitnivå och jobbar för att en dag bli bäst i världen. Stora mål och drömmar, men man ska alltid sikta mot stjärnorna har jag hört. Här i Åbo trivs jag och har utmärkta möjligheter att bli en bättre orienterare.

Jag höll länge även på med längdskidåkning, i gymnasiet gick jag 4 år på skidlinjen i Vörå idrottsgymnasium och satsade i princip endast på skidåkningen där. Under de åren lyckades jag plocka hem några FM medaljer samt ingå i juniorlandslaget en säsong. Någon gång under 2016-2017 säsongen kände jag ändå att detta inte var det jag vill hålla på med och att jag saknade något väldigtväldigt viktigt i livet. Denna viktiga grej var alltså orienteringen. Jag har alltid älskat skidåkning, vilket jag gör än idag, men det var själva tävlingsmomentet som tog ner på mig. Och om något tar mera energi än vad det ger så är det inte värt att hålla på med det. Jag är evigt tacksam för allt skidåkningen gett mig (bla en otroligt stark fysisk grund och massvis med fina minnen), men i något skede var det ändå dags att börja tänka mer på mig själv och vad JAG vill.

Orienteringen är helt fantastisk. Alla nya utmaningar, att ingen bana eller terräng är den andra lik, utmaningen att man inte vet hur banan ser ut innan startögonblicket, alla otroliga platser man får besöka och inte minst gemenskapen (!!!). Livet är för kort för att göra sånt man inte mår bra av, och sedan den dagen då jag insåg det har jag njutit av det jag håller på med till hundra procent. För min skull. Jag gör det här helt för min egen skull. Det är det här jag älskar och lever för, och det ska ta mig långt.

Jobbet ska göras men motivationen finns. Jag siktar mot stjärnorna men vill ha kul på vägen. Allt är möjligt bara man vill det tillräckligt mycket (och har lite tålamod). 

Förutom att jag springer runt med karta i handen och sitter i skolbänken ibland (observera ibland) gillar jag även att umgås med mina nära och kära, äta god mat, ha det mysigt och vara ute i naturen.

Fotograf till bilderna är min fina vän Ida-Marie, kontakta henne för mer info ;);)