SÄSONGEN 2019

Ett tag sedan sist men nu är det redan dags att summera den gångna säsongen och blicka fram mot en ny träningssäsong. Säsongen innehöll både upp- och nergångar, men framför allt en hel del lärdomar. Allt gick inte som jag hade velat och jag nådde inte alla mina mål, men ibland måste man ta några steg bakåt för att sen kunna ta ett stort kliv framåt. Det är en del av hela processen, ibland går det upp, ibland går det ner, ibland framåt och ibland bakåt. Mer eller mindre. Det gäller bara att tro på det man gör och att det i slutändan ändå kommer leda till det man siktar på. Hur klyschigt det än låter så är det genom misstagen man lär sig vad som funkar och inte funkar för en själv, och de lärdomarna är guldvärda inför framtiden. Man måste utmana sig själv och gå till gränsen ibland. Jag vet vad som gick fel i år i vissa lägen och det tar jag med mig till nästa gång.

Jag har med andra ord blandade känslor angående den gånga säsongen, dels känns det som att jag inte fick ut det jag ville men å andra sidan lyfte jag min grundnivå ett steg uppåt, och det anser jag som det viktigaste. Jag gjorde några riktigt bra resultat och olika tester jag sprungit under året visade ändå på att jag gått framåt, och gav mig också ganska klart och tydligt svar på vilka områden som jag bör fokusera på. Allt är en process och jag strävar till att på lång sikt bli bäst, inte nu, inte nästa år, utan om några år. Det kräver kontinuerlig träning och gradvis ökning, det behöver inte och kan inte alltid komma toppen resultat utan det viktiga i detta läge är att grundnivån tar steg framåt. Jag har kunnat träna bra i princip hela året, med undantag för några små skavanker, och det är något jag är nöjd med med det senaste året. Både fysiskt och tekniskt har jag sist och slutligen gjort stora framsteg på.

Foto: Yle sporten/Mattias Simonsen.

”Kort” recap om året:

Under vintern var jag bättre än någonsin. Jag både kände och såg det. Jag sprang snabbare tider, samtidigt som det kändes lättare. Var verkligen inne i ett flow och kroppen svarade bra, min träningssäsong gick alltså väldigt bra. Den samma känslan har jag dock inte riktigt hittat under hela tävlingssäsongen, vilket är en sak att fundera på tills nästa år. Våren var lite tung, återhämtningen fungerade inte som den skulle vilket ledde till att jag sprang träningar när jag var lite för trött lite för ofta och lite för nära inpå tävlingssäsongen. Som värst var det innan och under världscup-granskningarna i Rauma i början av maj (efter en veckas läger i Norges tunga terräng), löpningen kändes verkligen helt förskräcklig, men glädjande tog jag ändå en tredje plats. Efter det tog jag tag i saken och lät kroppen återhämta sig ordentligt, och allt redde upp sig rätt snabbt ändå.

Sommaren innehöll världscup-sprintstafett på Senatstorget i Helsingfors, Venla-stafetten, VM-granskningar, medel-FM, Posio läger, O-ringen och FSOM. Bland annat. Detta kan ni läsa mera om i de tidigare inläggen, men summa summarum gick sommaren helt okej. Den började bra och jag hade en riktigt bra känsla runt världscupen och Jukola, men efter FSOM i augusti fick jag plötsligt ont i fotbotten, vilket jag även skrev om i min senaste uppdatering. Som tur blev saldot bara två veckor utan löpning och efter dom veckorna var det redan dags för höstsäsongen att kicka igång. Benen var dock sjuka och stela efter de första löplänkarna, och jag var verkligen inte så förberedd som jag velat, men då gäller det bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av allt. Foten hindrade inte löpningen och det var ju ändå huvudsaken, att jag kunde springa.

Målen för hösten var att åka på båda världscuperna, i Schweiz och Kina. Och med några löplänkar i bagaget var det dags för granskningar i Jyväskylä, men i likhet med vårens sprintgranskning kändes det riktigt dåligt (det lyckades ju bra haha) och tog mig i mål på en 5:e plats. Helt okej placering med tanke på omständigheterna men surt när jag vet att min normala nivå är på högre nivå än det, och det är det mest frustrerande med idrott, när man inte får visa sin kapacitet. Jag ledde halvvägs in i loppet, men missade på slutet och föll ner i listan, och det visar ju ändå att kapaciteten finns. Någon gång kommer den nog fram i resultatet också, det gäller bara att ha tålamod. Det blev ingen biljett till Schweiz, endast en reservplats. Hemmareserv, vilket var synd i och med att det blev så många bortfall i finska laget väl på plats i Schweiz, så det var inte jätte kul att sitta hemma och kolla tävlingarna om jag ska vara helt ärlig.. Kände att formen var bra vid tidpunkten och skulle varit hungrig på att springa. Men så är det ibland, som tur har jag måååånga år på mig ännu.

Hösten bestod istället av Euromeeting i Estland (och det är väl också en historia i sig, ni som vet ni vet. Spoiler: passet glömdes hemma och hamnade åka taxi runt hela Helsingfors för att skaffa ett 88e pikapassi.. som tur var jag inte enda glömska på resan haha) och tre stycken FM-tävlingar. Långdistans i Fiskars med en 10:e plats, sprint i Forssa med en 4:e plats och stafett där vi tog hem silvret. Dessa tre tävlingar kan jag ändå vara nöjd med som helhet, visst fanns det mycket att förbättra, men det var ändå väldigt mycket som jag också gjorde bra! Hade en bra feelis under höstens FM-helger i alla fall.

Till höstens traditioner hör också en snabbresa över till Sverige och 25manna, vilket brukar vara en rolig avslutning på säsongen där man får spendera tid tillsammans med hela föreningen. För egen del var det här det absolut roligaste 25manna loppet i mitt liv, då jag kom in som nummer ett till växling efter den andra etappen. Wow, vilken känsla. Att vid varvningen inse att jag har mycket krafter kvar och att de andra inte hänger med i samma fart var häftigt. Hoppas få uppleva mer av sånt här!

Sista veckan i oktober var det dags för säsongens sista starter, på världscup avslutningen i Kina. En ovanligt sen avslutning, men kul att få möjligheten att få springa alla distanser i helt nya terrängtyper. Kort sammanfattat var det en intressant resa. Ni som är insatta har säkert läst och sett alla spekuleringar om kineserna och medeldistans-kartan, och jag tänker inte börja argumentera desto mera här. Det är synd att sånt här ska hända, jag har alltid ansett orienteringen som en väldigt ärlig sport där idrottarna har en väldigt god etik, vilket jag hoppas att den även i fortsättningen ska vara. Om en terräng är i träningsförbud rör man sig inte där, så är det bara, och det vet alla. Med allt som hände nu under tävlingarna tvivlar jag på att Kina kommer få fler internationella tävlingar, oavsett om det skett något fuffens eller inte. Det är så synd att sporten fick en sån negativ vändning, och jag hoppas att internationella förbundet i fortsättningen kan erbjuda rättvisa och jämlika tävlingar på internationell nivå. Tänker som sagt inte argumentera mera, ni får läsa in er själva på allt om ni är intresserade och bilda er en egen åsikt om saken.

Landet i sig var heller ingen hit. Smutsig luft, packat med människor och plast i överflöd (ALLT var verkligen inplastat). Precis som att de inte har den minsta aning om vad klimatförändring betyder. Man känner sig så liten i Norden när man ser denna kultur med egna ögon. Ingen får bestämma något själv och ingen respekt för mänskliga rättigheter. Mina tankar vaknade i alla fall till liv under veckan, och det har aldrig varit skönare att komma hem igen. Så annorlunda kultur. Nu har jag ju bara sett en liten del av Kina, men mina upplevelser var inte jätte bra om man säger så och hoppas på att inte behöva åka tillbaka på ett bra tag.

Själva tävlingarna gick bra och mindre bra för egen del, i medeldistansen tog jag en glädjande 17:e plats i en väldigt speciell terräng, och på sprintstafetten fick jag springa startsträckan i hårt sällskap. Det var riktigt najs och motiverande, dock föll det på en miss i mitten av banan (berodde antagligen på att jag glömde mina snabba nvii-skor på hotellet :( hehe). Individuella sprinten blev bara pannkaka (men nice orientering ändå!), så no words about that. Exotiska tävlingar i alla fall, och riktigt roligt att få springa individuella världscuper även denna höst. Trots omständigheterna så var det en motiverande avslutning på en lång säsong.

En lugnare period var på sin plats efter Kina-resan, men nu känner jag mig taggad och redo att  börja träna igen. Jag älskar att leva vardagen träna-äta-sova på repeat. Träningssäsongen började jag denna vecka, men mera om allt om det kommer i ett senare inlägg när allt blivit lite mer klart.

Tack till alla som varit med i år, sponsorer, tränare, familj och vänner, föreningen osv.. Tack för stödet och alla minnesvärda stunder. Nu kör vi vidare mot ett grymt 2020!!